Oltimos: juni 2013

Sova äta. Sova äta. Och magen bara växer.

Vår första kull är beräknad till vecka 28, vi är så nyfikna och förväntansfulla!

Om Oltimos

Katter har alltid funnits där som en självklar del av livet. Hankatter. Alltid hankatter. Av mamma fick jag min första långhåriga britthane när jag skilde mig, för att jag inte skulle vara ensam. James Oltimo, en stilig kille med stort ego. Det tog ett tag innan vi fann varandra. Jag ringde mamma och berättade att han förmodligen var döv för han reagerade inte på några av mina lockrop eller förmaningar. Klart han inte är sa hon och det var han inte heller. Han bara ignorerade mig totalt.

Med tiden blev vi de bästa av vänner. Han tränade upp mig att lyda minsta vink, skällde på mig när jag kom hem för sent och såg till att jag kom upp i tid på mornarna. Då kom kärleken Peter in i bilden. Timo behöll sin plats mitt i sängen och Peter fick kämpa hårt (läs fjäska) för att bli accepterad. Timo som redan arbetade som prydnadskatt på min frisersalong fick nu ett nytt uppdrag; att följa med Peter till bussen och sitta på bänken och vänta tills den kom innan han gick sin vanliga runda i grannskapet före frukost.

När Timo blev sjuk och dog blev det så tomt och ledsamt här hemma. Vi började söka efter en katt med liknande egenskaper och hittade av en slump Tilly, en fantastisk liten Selkirk rex hona. Och här börjar ett nytt kapitel i det Tornbergska hemmet. Timo får leva vidare i namnet på vår kattuppfödning och som ledstjärna i en avel där vi vill bidra med friska och sunda katter med bra temperament.

sidor

lördag 29 juni 2013

En dräktig Tilly

Om Oltimos

Vi är medlemmar i

Om oss

Summa sidvisningar